Johan

Hej,

Jag har egentli­gen haft en gan­ska ok skol­gång tyckte jag själv,  hade både kom­p­isar och även viss utman­ing när vi hade prov osv för att få bra betyg, även om det oftast berodde på att jag “ska­pade utmanin­gen” genom att vänta till sista kvällen innan jag bör­jade plugga. Jag  tror att jag anpas­sat mig till både skol­si­t­u­a­tio­nen och mina jäm­nåriga kom­p­isar i min uppväxt. Jag var dock gan­ska ofta rastlös och störde på lek­tio­nen och jag kom­mer ihåg att det var diskus­sion om att plac­era om mig pga att jag störde för mycket när jag gick i mellanstadiet.

Men såhär i efter­hand och efter att jag satt mig in i sär­begåvn­ing och insett att jag var det själv, har jag bör­jat fun­dera en del. Vad hade jag kun­nat idag om det hade fun­nits lärare som hade känt till om sär­begåvn­ing och hade försökt utmana mig för att jag skulle komma till nya kun­skaper och insik­ter? Mina lärare var väl mes­tadels “bra” egentli­gen, men det fanns ingen indi­vidu­ell anpass­ning av under­vis­nin­gen från någon vad jag kan komma ihåg; hade man räk­nat klart kunde man få ytterli­gare uppgifter på en sten­cil… med lika dana uppgifter… vilken moti­va­tion är det egentligen?

Det har egentli­gen aldrig varit svårt i skolan för mig och ingen har egentli­gen utmanat mig att anstränga mig. Jag hade alltid “5:a” i matte och naturveten­skapliga ämnen (i prin­cip), men jag plug­gade aldrig för att få det egentli­gen. “Jag kunde det bara” efter att ha tit­tat lite i boken… Jag fick dock en “kall­dusch” i högskolan, när jag första ter­mi­nen på civilin­gen­jör­sut­bild­nin­gen insåg att det fanns något svårare matte än den jag var van vid och att jag var tvun­gen att plugga på rik­tigt! Första året tog jag bara 7 av 20 poäng efter­som jag mis­sade samtliga mat­te­ten­torna då jag som van­ligt bör­jade titta lite på det någon dag innan ten­tan. Senare, efter kall­duschen, gick det bät­tre när jag lärde mig plugga på rik­tigt… :)

Jag hade bra stöd hemifrån och högskolestudier har alltid varit en självk­larhet i famil­jen. Alla vi tre bröder blev civilin­gen­jörer och jag tror detta säk­ert att detta har varit en stark påverkande fak­tor för mig var­för det blev mer studier för mig också… Jag tror dock att det lika gärna hade kun­nat sluta helt annor­lunda om kon­tex­ten där jag växte upp varit annorlunda.

I Arkiv