Sofia 5år

Vår dot­ter Sofia utmärkte sig redan 3 månaders ålder. Det var hennes nyfiken­het och oberoende som stack ut. Vid 1 ½ bör­jade hon intressera sig för bok­stäver, vid två års ålder hade hon lärt sig alla bilmärkesl­o­go­typer och vid tre års ålder kunde hon bok­stavera och skriva enklare ord. Prob­le­men kom när hon var drygt tre år och vi bytte förskola. Hon sa ofta att hon inte lärde sig något, men vi förstod inte all­varet. Vad är prob­lemet om man är tre år? Det är väl bara att ha kul och leka?

Frus­tra­tio­nen hos vår dot­ter var dock påtaglig och prob­le­men eskaler­ade. Hon utveck­lade ett beteende där hon ham­nade i ”lås­ningar” och ett självskade­be­teende där hon bet sig själv när hon blev frus­tr­erad i förskolan. Hon var väldigt hård mot sig själv när något gick snett, t ex om hon av mis­stag råkade göra illa en kom­pis. Frus­tra­tio­nen var störst i kon­takt med vuxna. Förskolan var djupt oroad när hon var 4 år. Vi förstod att det spekuler­ades i Asperg­ers, men vi kände att det inte stämde. För sam­tidigt bör­jade vi se hennes avancer­ade resonerande om abstrakta begrepp som demokrati och moral. Vi såg hennes glädje när hon fick lära sig något nytt, hon ”lyser upp” och suger i sig kun­skap om allt från Vikingati­den, atomer, oljein­dus­trin till nya språk. Hon kan också applicera sin kun­skap, ibland på sätt som vi vuxna aldrig har tänkt på och som utma­nar oss att tänka nytt. Hon var och är känslig, empatisk, med stor känsla rättvise– och plik­tkänsla och drag av per­fek­tion­ism. Hon älskar att leka med kom­p­isar, helst med de som är några år äldre för att de är bät­tre på att ”bestämma till­sam­mans” vad man ska göra.

Vi lyck­ades själva hitta infor­ma­tion om sär­begåvn­ing (stäm­mer klock­rent på vår dot­ter). Förskolan var först oförstående, någon begåvn­ing eller några speciella färdigheter hade de inte sett. Förskolan rek­om­mender­ade kon­takt med BUP. Efter viss tvekan kände vi att all kun­skap är till vår fördel, under förut­sät­tning att vi kunde kon­trollera processen och hur infor­ma­tio­nen använ­des. Det här var minst sagt en job­big tid för oss i famil­jen, särskilt som det kän­des som om ingen annan än vi förstod vår dot­ter. Utred­ning blev det och på vårt ini­tia­tiv diskuter­ade vi sär­begåvn­ing med BUP som en alter­na­tiv förk­lar­ing till olika diag­noser. Som tur var hade vi en ung och öppensin­nad psykolog som utredare. Begåvn­ing­stestet slog i taket. Med denna fak­tabas kunde psykolo­gen hjälpa oss skapa tro­värdighet hos förskolan och med detta vände situationen.

Psykolo­gen under­strök att ett fungerande socialt sam­spel kräver att hon får till­baka självkänslan, vilket byg­ger på att hon får till­räck­liga intellek­tuella utmaningar och att det är förskolans ans­var, inte föräl­drar­nas. Förskolan har nu helt ändrat sin syn på vår dot­ter, och möter hennes behov på ett helt annat sätt. De utgår idag ifrån att hon vill göra rätt, så om hon gör något fel så stöt­tar de henne, istäl­let för att spä på hennes egen besvikelse på sig själv genom till­sägelser. Egentli­gen är det att möta henne på ett mer respek­t­fullt sätt, då hon redan vet vad som är rätt och fel. Ett exem­pel på en av de utmaningar de har gett henne, är att de såg att hon intresser­ade sig för jäm­n­vikt och upp­muntrade henne att prova allt ifrån att bal­ansera på ett däck stående, till att bygga ihop olika jäm­n­vik­t­sex­per­i­ment. De involverar också andra barn i detta. En annan sak är att det blev tydligt hur mycket energi hon brän­ner vilket är van­ligt bland dessa barn, och när hon har låg energi så får hon märk­liga utbrott. Förskolan och vi ser idag helt enkelt till att det inte går för långt mel­lan det att hon äter något.

Fram kom en under­bar tjej, naturlig ledare och super­schysst kom­pis. Hon har inte haft ett enda utbrott sedan dess och det är ett år sedan. Hemma har vi fått en tjej som leker och myser, inte bara kräver av oss att lära henne gre­jer. Hon kom­mer nog i hela barn­domen att ha prob­lem i samhörigheten med jäm­nåriga, för de har helt olika syn och förståelse för världen. Men det fungerar idag.

Vi har haft tur i allt detta. Det är inte ”sys­temet” eller kun­skap hos förskola eller BUP som har hjälpt oss, det är mer en slump att såg och förstod vår dot­ter, litade på det och råkade hitta infor­ma­tion om sär­begåvn­ing. Vår dot­ter har en gåva, men det kräver också mycket av alla runt omkring. Nu rus­tar vi för skol­start och vi kom­mer att fort­sätta kämpa för att hon ska blomma ut även i skolan.

Kommentera

I Arkiv